Är du dum i huvudet eller?

Jag äter inte mjöl och socker. Ja, ni läste rätt, jag hör till den skara idioter som tror på att gluten och socker påverkar hälsan negativt.

Allt började för ca 16 år sen när GI stod på topp, jag började närma mig 40, och trivdes verkligen inte med de ca 30 kilos övervikt jag hade då. Jag levde inte ett stillasittande liv, men hade fibromyalgi och mycket värk. Jag hade även svår astma, vilket begränsade vilka arbetsuppgifter jag kunde åta mig på bondgården. Men jag högg ved, drog in ved, klippte gräs och gick många promenader i den vackra naturen med mina fyra labbar och min katt. Jag har aldrig varit slö egentligen, kanske främst för att jag vid 23 hade tre barn. Men jag hade slutat med gym och skidåkning, som annars följt mig hela uppväxten. Jag är uppväxt i en utomhusfamilj, och i ett samhälle med idrottsgymnasium där verkligen “alla” utövade någon sport.

Det har aldrig hindrat folk att döma mig, som överviktig, som varandes lat och utan självkontroll.

Jag är också uppvuxen under 70-talet, den tiden socialstyrelsen rekommenderade 6-8 brödskivor om dagen, med hembakat bröd med grövre mjölsorter, grönsaker och inte speciellt hög konsumtion sötsaker. Än idag avskyr jag läsk i alla former, sånt drack vi inte hemma.

 

Då, för 16 år sen, hade som sagt GI- trenden börjat stapla fram i kvällspressen. Jag la av med snabba kolhydrater, åt nyttigare bröd och fiberpasta istället för vanligt. Det gick bra, men ännu bättre sen jag återupptog gymträningen. Det visade sig inom en vecka att min kropp som låg i stora smärtor flera dagar efter att ha dammsugit huset, klarade styrketräning med bravur. Jag insåg snabbt att jag behövde blodgenomströmningen i musklerna, för att hålla fibron stången. Jag tränade sen i flera år 5-6 ggr/veckan, och mådde underbart, tappade i vikt, men inte snabbt och inte i den omfattningen jag ville.

2005 läste jag en artikel om Skaldeman. Då rök även det “bra” brödet, potatis, ris och pasta ur min kost mera ihärdigt, konsekvent. Jag hade fött en liten sladdis som sov i “kvartar” dygnet runt. De där kvartarna hon sov blev ett evigt kaos. Skulle jag passa på att äta, kissa eller vila en stund? Fyra månader efter hennes födelse passerade vågen 120 kilo, och jag hade vägt 83 förlossningsdagen. Då dog även min mormor, månaden fram till begravningen tappade jag 17 kilo.

Värt att nämna är att mitt nyfödda barn blev ett gymbarn redan en vecka gammal. Jag tog med mig henne i näverbabyliften och hängde den dipsställningen, (eller la henne i tränarBjörns famn). Jag tränade lika intensivt och gick stadigt upp i vikt. Min kropp hade uppenbart fått spel.

 

2009 blev jag misshandlad, då hade jag tappat i princip alla överviktskilon och var minst sagt urstark. För att göra en lång historia kort så skiljde jag mig, (dock var det inte maken som slog mig, men han hade chansen att hjälpa mig och gjorde inte det), levde under hot, mådde uselt och hade inte råd eller psykisk ork att fortsätta gymträna. Jag hade inte heller ekonomi att skippa bröd, ris och pasta.

 

Till följd av misshandeln fick jag något som heter Hortons, en överjävlig huvudvärk som däckade mig totalt, men som hindrade mig från att kunna ligga ner. Jag satt som en gammal reklamfilm och gungade på sängkanten, och föll ibland ihop i fosterställning.

Någonstans hittade jag på en vårdsida att det fanns tecken på att denna typ av huvudvärk kunde förvärras av gluten. Så jag la av med det igen, köpte ägg hos en bonde och levde i princip på ägg. Det är drygt 4 år sen. Det har hänt sen att jag ätit gluten, av misstag oftast, och kollapsat av Hortonattacker. En gång pga quorn, (vegetariskt “kött”). När jag senare läste på förpackningen stod mycket riktigt att det kunde innehålla spår av gluten. Det har de numera tagit bort tror jag.

 

Så gluten är verkligen inte svårt att låta bli för mig. Problemet är mera omgivningens åsikter. Det hån en möter, och den irritation omgivningen känner inför oss som slutat med gluten är lika delar fascinerande som ledsamma.

Jag förstår inte att det kan uppröra som det gör. Det är väl dokumenterat att alla får inflammationer i tarmarna av gluten, dock upplever inte alla sjukdomstillstånd. Men oavsett orsak till varför vissa inte äter gluten har jag svårt att förstå den enorma upprördhet glutenätare känner inför icke glutenätare. Den liknar känslorna kring alkohol/inte alkohol.

Det finns människor som påtalat att de inte vill bjuda mig på middag längre för jag inte äter gluten, potatis, ris eller pasta. Obegripligt för mig för jag äter inte mera av annat för att jag hoppar det. Möjligen tar jag mera sallad eller gröna grönsaker och det är klart, kanske stjälper jag någons ekonomi när jag tar dubbelt så mycket grönsaker, än potatis/brödätare? Men jag äter inte mera proteiner än en normalpotion. Saken är nämligen den att jag blir mätt på mindre mat än en normalätare då kolhydrater tenderar ställa in hjärnan på hunger.

Om jag någon gång av ren slöhet kallar mitt sätt att äta Lchf… ja jäklar, det är lite som att säga något i proportion med att vara för dödstraff och då även offentliga avrättningar. För då äter jag smör och bacon och dricker grädde. De är kört för vidare förklaring redan där. Att jag har ett grönsakkonto långt över många andra är lönlöst att påpeka. Att delen grönsaker tar mycket mera plats på min tallrik än det eventuella baconen gör. Så jag säger sällan lchf, jag talar bara om att jag inte äter gluten om jag råkar bli bjuden på det. Och då trycker jag på att jag inte kan pga huvudvärken. Det får jag sen förklara varje gång, för samma människor. Det väcker sådan förundran, samma grad av förundran som sex tår eller fingrar skulle göra. Det väcker också tvivel, samma grad av tvivel så att bevis krävs, det skulle m a o vara lättare att ha sex tår och kunna slita av mig strumporna och bevisa.

 

Så kommer det till sockret. Socker är svårare att skippa, jag blir ju inte fosterställningssjuk av det. Jag blir bara svullen och orimligt trött. Jag får bara en kropp vars massa känns som betong när den ska förflytta sig. Jag får bara extra bröst under brösten pga svullet kring levern. Sköter jag mig, går jag inte nödvändigtvis upp i vikt av lördagsgodis. Däremot så blir söndag-fredag jobbiga, för jag längtar efter mera godis. Firar plötsligt lillördag med godis, äter godis på fredag och söndag för att det finns osv. Jag får mera förkylningar och igen, jag blir ohemult trött.

Jag ska inte upprepa mig, för att inte äta socker, godis, “något gott” möter samma irritation som att inte äta gluten. Det är ibland svårt att förstå den energi som läggs på att bli förbannad över mina (och andras) kostvanor när världen är i krig, miljön är i fara osv.

 

Lite kort bara om hur jag faktiskt äter. Förutom kött, fisk och ägg, feta såser med goda ostar osv. Förutom allt det där som många verkar tro är lågkolhydratkost, en brun sörja av kött och fett. Jag äter mycket spenat, broccoli, blomkål och gröna bönor. Även sallad i olika former och dagligen lite tomat. Jag använder ofta färskost i maten, steker i smör, rapsolja eller kokosolja. Ibland äter jag sojabönor, linspasta och andra bönor. Jag äter gärna avokado, ibland som den är, men ofta gör jag röror med rödlök, majonnäs och gräddfil.

På hösten äter jag rotfrukter och i juni äter jag nypotatis. Inte mycket men ibland. Någon gång i veckan äter jag frukt eller bär, om jag känner för det. Någon gång per år, oftast i samband med utflykter, bakar jag bröd på mandelmjöl, fiberhusk, ägg och riven ost. För att det är smidigt (och gott), att ta med. Det är skönt med alternativ som ser ut, och smakar som, bröd. Jag kan t o m bjuda på det utan att behöva ta “varför-äter-du-inte-vanligt-bröd-diskussionen”. Det händer m a o att jag medvetet lurar i folk glutenfritt. Bara för att slippa diskussionen. Dock har jag bröd hemma för övriga i mitt hem. Jag tvingar inga andra att sluta med gluten. (Men när en önskan att min dotter ska låta bli för att se om hennes eksem blir bättre men anser att jag har för lite belägg för att styra henne så). Dock handlar jag hem bröd utan tillsatt socker och bakat med grönsaker i, för att få så lite mjölinnehåll som möjligt. Hon äter helst hårdbröd och då gärna glutenfritt hårdbröd bakat på bl a chia. Just det hårdbrödet är för övrigt det enda goda, enligt mig, i det glutenfria utbudet.

Vill jag äta något gott äter jag ost och nötter. Jag gör ostchips när vi äter tacos och äter även ostchips på kvällarna. Det enda jag saknar, och ibland faller på, är att ta ingefärsmarmelad till osten. Det är det enda jag känner att jag försakar. Jag vet iofs att eftersom jag en längre tid ätit just godis, mot bättre vetande, nu successivt kommer få “finare” smaklökar och den försakelsekänslan kommer försvinna. Eftersom jag levt utan socker länge tidigare och upplevde min första “fulchoklad” på många år som kväljande vidrig. Med lite träning blev den sanslöst god. För socker behöver tillvänjning, liksom nikotin, droger, alkohol.

 

Det var allt för idag, ett inlägg med anledning av den avsky ett kostval kan möta. Jag lägger mig inte i vad du äter, så frågan är varför mina val retar så många? Ni som avskyr gluten- och sockerfria, har ni funderat på varför det gör er så förbannade? Finns det inte mera relevanta saker i världen i dag att gå i taket av?

 

 

 

 

Jag vill inte titta åt ett annat håll, som alla andra.

En man är högljudd och berusad i en foajé som även jag befinner mig i, just då. En annan man är arg för han fått vänta så länge. Jag sätter mig så osynligt jag kan, efter att jag nödd och tvungen behövt passera genom denna minitunnel av högröstade, arga män. Väl vid luckan fick jag skrika fram mitt ärende.

Längst bak, i min lilla håla, i ett hörn bakom dörrarna, sitter jag och andas ner pulsen till närmast normal. Det är ju sånt jag kan, meditationledare som jag är. Lyckas ganska bra, tycker jag. Hammaren innanför bröstbenet går över i fjälderlätta vingslag istället.

Den arge får slutlige hjälp och försvinner in i ett rum. Den redigt dragne stå och muttrar och svär för sig själv mest. Men när han går vänder han sig, mycket milt, mot oss som ännu sitter och väntar. Vi är ca 8 stycken, ödmjuk, i röst och mening, önskar han oss en trevlig kväll. En svarar honom, fast hon skakar av rädsla “det samma”. Och han ber om ursäkt för att han varit lite högljudd. Går, och jag skummar över övriga i foajén och sitter plötsligt och lyssnar på en levnadshistoria jag inte tror är för min öron.

“Jag är hemlös nu och då hittar jag inga sätt att sluta ta droger. Bo i en påse och samtidigt sluta ta droger, det går ju inte”

“Vad krävs då” frågar en medmänniska till den människan. Inget svar, möjligen, “jag har ingen ork”.

Han utan framtidshopp söker min blick, det känns som han vill ha bekräftelse på att det han kommit fram till ur sitt kaos är rätt. Medan hans ledsagare menar att tiden kanske inte synkar ihop med behovet. Eller med bristen av ork. Jag vill hyssja ner honom, hans vän gjorde det. Eftersom det var sina högst privata drogproblem han höll anförande om.

Men oavsett vad som går sönder i oss så bryr vi oss inte till slut, om självaste kungen får de obehagliga sanningarna rakt in i hörselgångarna. För oavsett var vi är i vårt personliga trauma så tröttnar vi på hyssandet, tystnaden när vi är obehagligt ärliga. Så jag förstår honom, men önskar mig lite mindre insyn.

Men jag gick inte, jag satt lydigt kvar och väntade på min familjeterapeutmänniska. Med ett hjärta som borde gjort övriga döva. Jag sa hejdå när ingen annan gjorde åt den berusade mannen. Jag kände mig tämligen nöjd med att överlevt ännu en triggersitiation.

Nästa dag ett annat väntande rum. Där är alla tysta, undviker kontakt med andra. Ingen pratar utanför de stängda dörrarna. Vuxenpsyk och min traumaterapi. Då berättar jag om mötet hos familjerätten, om kaoset i väntrummet och uttryckte en viss stolthet över att jag bryter minsann inte ihop och springer ut.

“Varför gör du inte det när du kanske var den i rummet som mest behövde det?”

Och då blir jag svarslös, en stund. För när den uppenbart alkoliserade mannen till slut ser oss andra och vill önska oss en god kväll, då svarar ingen. Jag vill inte vara den som också nonchalerar honom. Han dricker troligen för att han inte är socialt accepterad.

Varför går inte jag undan om ett gäng yngre killar står och skriker åt varandra i stan? Tar en annan väg? För jag vill inte vara den där medelålderskvinnan som demonstrativt viker undan. Den som tar för givet att de vill mig illa. Jag vill visa dem att jag litar på dem. Men rädd är jag. För rösterna är höga och aggressiva.

Kommer det ett gäng partyklädda kvinnor i min egen ålder viker jag däremot av, för då känner jag mig galet utanför.

 

Summa sumarum, jag har nu fått hemläxa. Gå undan, ta en annan väg, välj nödutgångar och ordna andra ingångar när jag ska till kontor som innehåller mycket stök. Smit när du kan! För just nu mår du bara dåligt av att utsätta dig för höga röster, ilska, alkoholångande individer. Just nu är du inte därför en kall och cynisk människa, utan du måste lära dig att värna om dig själv först. Din människosyn kommer inte bli sämre för det.

 

Jaha, plättlätt men så fundamentalt svårt. Människor behöver människor som möter dem. Nu ska jag träna på att nonchalera just dem jag anser minst behöver nonchaleras.

 

Men jag vill se dig i ögonen fast du vet att dina ögon visar sorg och ensamhet. Jag vill orka möta de ögon som så många inte orkar möta.

Men just nu måste jag lära mig bli som så många andra. Någon med skyddslappar och flyktvalla under sulorna.

 

Observatoriet av Mats Söderlund

Så har jag då tagit mig igenom Observatoriet av Mats Söderlund. Jag fann den i tiokronorshyllan på biblioteket och tog den för att jag såg att det var Mats som skrivit, roman förvisso, jag tänker mig mera honom som poet. Och det poetiska språket finns genomgående i i texten. Men det gör också känslan av att få klara sig själv, gå sin egen väg.

Jag känner igen mig, minns mina sönderkliade ben, blodiga sängkläder och hur jag tidigt lärde mig att blod bäst gick bort med kallt vatten. Jag minns mina nedbitna naglar och hur man skulle kanske binda mina händer på nätterna. Det skulle väl få mig att sluta, kanske.

Bokens poetiska ådra förvirrar mig, och förtrollar mig. Det tar tid att falla in i språkets rytm, och jag läser den långsamt. För att klara mitt förstånd, tror jag. Eftersom den drar in barndomens alla glömda, förträngda minnen, upp till ytan. Det ska ju vara så bra att minnas, sägs det. Traumaterapin går ut på att blottlägga och uppleva igen för att gå helad ur terapin. Så har det sagts mig. Men jag kan inte påstå att jag köper tanken fullt ut.

Och av en anledning köpte jag boken exakt samma dag som jag började min traumaterapi. Det var säkert en aning osmart, för för mig blev bokens upplevelser ett långt memorylane av barndom jag valt glömma. Hur jag sov med öronen på skaft, bet naglarna och kissade i sängen när jag äntligen, utmattad, somnade i virrvarret av polisers pikébilar, som på den tiden var folkvagnsbussen. Hur jag vakande med blodiga lakan.

Att miljön är Uppsala och sen långt uppe i fjällvärlden talade också till mig. Fjällen, naturen, räddade mig. Ensamhetens villkorslösa rättvisa i skogar, på fjäll.

Jag har flera gånger sagt under läsandet att jag är glad att huvudkaraktären är en kille. På så sätt kunde jag ibland distansera mig till hans trauman som är också mina.

Det är ingen feelgood bok, för mig, men inte heller odelat feelbad. Jag kan känna i min kropp när han skidar ut till ensamheten, hugger ved så svetten sprutar. Hur han mäter ångesten i blodsmaken i munnen vid hårt arbete.

Och jag får ibland läsa mycket långsamt för att känna vad författaren verkligen vill berätta. Eftersom språket är så poetiskt.

Men det goda betyget blir att boken hade den magiska förmågan att ligga i min hand när jag precis börjat min traumaterapi och får mig att dra andan av förvåning och förfäran när jag känner igen mig i bokens karaktär på ett sätt jag inte önskar. Att språket passar mig som också är poet. Passar mig, som vuxit upp på fjäll och i skogar, på skidor.

Det är också den första bok jag lyckats läsa ut sen jag fick diagnosen PTSD som gör tålamod och fokusförmåga till en bristvara. Bara det är stort.

Och den ger mig hopp om att mitt mönster inte är alldeles fel, eller åtminstone inte bara mitt. Dvs det att dra till skogs, kriga mot naturens krafter och mina fysiska, när livet blir för jobbigt.

Jag tycker om den, men vet inte vem jag ska rekommenderar den vidare till, för en lättläst, lättsmält bok är det inte. För mig kom den i brutalt rätt tid. Har en inte mitt bagage så kanske den inte läses som jag gjorde den, dvs med lätt bävan över vad i mitt förflutna den skulle dra upp i nästa kapitel.

Tacksam är jag, att jag fann den. Tacksam över att få den extra hjälpen in i mitt traumabearbetande nu. Det som måste göras, för mig, för min dotter, för alla jag älskar.

Tack Mats Söderlund för språket, den brutala ärligheten, det raka och stundvis komiska i hur en hjärna kan underhålla rädsla och pådyvlad fördom så envetet.

 

Mea Engström, 26/11 2015

 

Lite om när svenskar flydde svält och förtryck.

Sitter och läser om när vi svenskar flydde Sverige. 1 1/2 miljon svenskar flydde under 70 år, och flest till Nordamerika. De flydde från svält, religiös och politisk förföljelse, arbetslöshet. 12 miljoner amerikaner är idag svenskättade. Männen drog först, och skickade efter något år hem biljetter till kvinnorna och barnen. Kvinnor som reste ensam gjorde det ofta för de ville göra något annat av sitt liv än gifta sig. Väl där började många arbeta som hembiträde och vid 1900 var var tionde tjänstekvinna i Chicago svenska. 

Själv har jag släkt någonstans i Canada, bland annat. Ättlingar till en man som pågrund av missväxt och svält blev kringströvande, en finurlig man som sålde sin “kraft” att skydda folk från rovdjur. Han blev dömd för detta. En av hans söner, min farmors mormors bror, drog till USA. Min farfars far, (om jag minns rätt) åkte till USA och lämnade en hel hop barn hemma hos hustrun flera år i sträck. Jag ärvde hans guldtänder. De sålde jag sen till en guldsmed. 

För mig är det märkligt att så många svenskar inte kan omvandla i sitt huvud, i sitt känslosystem, hur illa det för inte så länge sedan var här. Och här pågick inget blodigt krig. Jag tvivlar starkt på att det finns svenskar idag som inte har någon i släkten som emigrerade. Rika flydde, medelklass flydde, de allra fattigaste flydde, om de hittade ett sätt. 

Med det inte sagt det är kris, men nu är det det omvända. Sverige har nu religionsfrihet, yttrandefrihet, lag mot hets mot folkgrupp. Det finns lagar mot diskriminering i alla former. Så hur kan då just dikreminering, hets mot folkgrupper, finnas lagligt på regeringsnivå? 

Nu till något helt annat, och ändå så lika, en Doxdokumentär om Scientologikyrkan. Den var anledningen till att jag började leta information om Sveriges emigranter, för hur man styr sin församling inom kyrkan och hur de pratar, fick mig att tänka på Ekroths tal som visades på Aktuellt igår. Retoriken är den samma. Fanatismen. 

http://www.svt.se/dox/se-program/fangade-av-scientologin-avsnitt-1

En dag med barnen på djurparken

Det råkade vara Elfsborgsdagen i lördags. Företag skänkte gratisbiljetter till sina anställda och “”hela Västra Götaland var där”, där, på Borås djurpark.

Är en uppväxt i Jämtland när djurparker var lika med Frösö zoo så är Borås himmelriket för både djur och barn. Skogar för barnen att leka i, djuren (utom lejon och tigrar) ser ut att ha det riktigt fint. Stora lekparker med mycket fokus på teknik, skog, balans. Kort sagt, jag gillar verkligen Borås djurpark. Sälarna höll egen show i sin sjö och elefanterna visade upp sig genom att klättra upp en bit på murkanten vid savannen.

På Elfsborgsdagen får barnen flaggor och godis i entrén. Sen slänger barnen godispapper och flaggor på marken i hela parken, som är rikt försedd med papperskorgar. Jag såg en unge lägga sin flagga i papperskorgen när hon ledsnade på den. Det var min unge. Hon skulle aldrig komma tanken att slänga skräp på marken, någonsin. Och nu tänker jag vara uppkäftig, men hur tänker föräldrar som går där med sina barn och släpper skräp där de råkar befinna sig? Sällan mer än 10 meter från en stor soptunna?

Min unge ville först till “Inte-nudda-marken-parken”, sen till minidjurparken där de får klappa getter och minigrisar. Där sprang barn och jagade de små djuren under vilda tjut. Några enstaka föräldrar sa åt sina barn att inte jaga dem. Några utan någon som helst ansats att verkligen lära barnen att inte jaga, men de sa det iaf. “Inte jaga Orvar…” och Orvar jagade vidare, medan föräldrar log urskuldande och såg ut som de gjort allt för att få barnet att förstå att det inte var okej. För det hade ju inneburit att tagit sig tid, sitta med det uppspelta barnet och förklarat, föregått med gott exempel. Istället står föräldrar och trampar rastlöst och skriker lite lamt till Orvar “vi måste gå vidare nu!” Då springer Orvar in i djurens vilohage och ett något större barn hoppar in och leder ut Orvar. Förälder är omåttligt charmad av Orvars tilltag. Orvar jagar killingar.

Sen ville min unge åka rutschkanor och klättra. Så vi gick vidare till stora lekparken. Hon ledsnade snabbt på att behöva köa, själv stod jag med hakan i marken och lyssnade på pappan som vrålar till sitt barn att de minsann inte är här för att leka utan för att titta på djur!

Jag tycker inte heller det är skitkul att vänta vid en klätterställning. Jag hade helst stått och glott på björnar och sälar hela dagen, om jag nu hade varit där utan mitt barn, vilket jag inte hade varit. Men en dag på djurparken eller vad jag nu gör med min dotter, innebär att jag väntar, tills hon har lekt färdigt. Hon tycker de små stugorna är roliga, hon vill ff krypa igenom rävlyan. Och jag kan inte, hur mycket jag än försöker, förstå hur föräldrar som stressar på en barnens dag tänker?

Barn grät, föräldrar skrek, och allt andades “tindra med ögonen nu ungjävlar”.

Att följa med sitt barn, ta saker i den takt barnen vill, en sådan dag när det trots allt är en barnens dag, är rena meditationen. Passa på att leka lite, blöt ner dig i vattenhjulet, skita ner dig. Ta det lugnt! Det är avkopplande att tyst sitta och vänta på killingen där två meter framför dig. Det är avkopplande att lära barn hur de får kontakt med djur. Vi stod länge och sökte med blicken efter vargarna t ex. Det var min dotter som ville det, hon har lärt sig att de kan stå nära, men ändå vara svåra att upptäcka.

Vid elefanterna flippade en ung man ur då barn matade dem med kvistar. Jag höll med honom, men valde att inte skrika, för de barnens föräldrar stoppade ändå inte sina barn. Jag gick och pratade en djurskötare istället. Som iofs redan hade uppmärksammat det hela och var på väg.

När en granne frågade hur dagen varit sa jag som det var, att det som vanligt är underbart att umgås med min dotter och att vi båda älskar djur och kan stå och titta på dem länge, länge. Men, att jag står inte ut med föräldrar. Barnen som jagar och kastar skräp skulle jag vilja krama om, gå ner på huk och lära dem hur underbart det är när ett djur självmant kommer fram och hälsar. Jag skulle vilja ha med dem ut i skogen och plocka skräp en dag, prata om VARFÖR vi inte ska skräpa ner. Men hur ska jag få dagens föräldrar att åtminstone inte stressa när de tar med sina barn på en dag för barnen? De dagar barnen får anpassa sig till våra tidsscheman är långt fler än de vi får ta det i barnens takt.

På kvällen var jag otroligt trött över att ha vankat i sakta mak en hel barndag på djurparken. Och desillusionerad över att föräldrar inte lär barnen att skräp ska slängas i soptunnor. På natten innan jag somnade låg jag och funderade över hur mänskligheten ska överleva när dagens vuxna inte verkar förstå naturen och djuren alls. Inte ens på en djurpark. Tänkte på alla gånger jag fått stora ögon och ett wow för att jag gjort upp eld utan kol och tändvätska. På alla gånger föräldrar sagt att de helst vill att deras barn leker med mina, för jag lär dem saker i naturen. Men också på alla gånger när jag får en mental klapp på huvudet för att jag hör till en förlegad föräldrageneration som gör.

Och på hur synd det är om barn vars föräldrar aldrig orkar gå ner på huk, tala utan att skrika, som får stressa sig genom en lekpark en dag på djurparken.

 

Man kan inte polera en bajskorv

Såg just ett humorklipp med Skäringer där just detta uttalades. Hennes karaktär skulle sluta sminka sig för “man kan inte polera en bajskorv”. Sen skulle man nog klicka like om det kändes igen. Jag gjorde inte. Jag drog en trött, trött suck. För jag är verkligen trött. Trött på att vi inte känner oss fina utan smink. För det gör sällan jag heller, men det är inte poängen. Poängen är att de flesta av oss föddes med ögon, näsa, mun. Fyra attribut som bevisligen borde göra att variationerna på utseendet skulle vara tämligen begränsad. Men är det inte. Vi ser olika ut. En del har munnar som avslöjar mycket tandkött, andra har läppar som döljer eventuell dålig tandhälsa. Näsan är olika stor, böjd, uppnäst. Ögonen är små, stora, sitter tätt och brett och, i något som vi kallar “på lagom avstånd”.

Jag är så trött på kommentarer om hur ful någon är. Eller hur fult någon klär sig. För jag förstår inte hur jag skulle kunna säga att någon är ful?

Det finns en nyhetsuppläsare med väldigt hög panna. Jag fascineras av hans utseende, men hur skulle jag kunna säga att han är ful? Han har ovanligt hög panna, that's it! En annan programledare, såg jag i en kommentar, visar en massa tandkött när hon ler. Jaha, och? En tredje är kobent och “borde inte få använda klänning” enligt kommentarer.

Hur har det blivit så ok att säga att någon är ful? Vem dömer, vem har rätt att döma?

Det finns några få dagar på året jag tycker jag ser helt okej ut. Inte ens dessa dagar skulle jag skriva en kommentar om att någon är ful.

Människor kan var otrevliga, människor kan vara oerhört svåra att älska och tack och lov slipper vi då, men att döma människor efter utseende, det är aldrig, enligt mig, okej. Vackra ögon gör inte människan, något som idag verkar glömmas bort. Lika lite som att en, enligt alla, vacker människa per automatik inte behöver stöttas och älskas också. För det är en annan sida av myntet. Vi vet inget utifrån ett utseende. Och jag är så trött på att jorden är full av människor som känner sig fula, inklusive jag själv. Och jag är less på att söta tjejer ska tryckas ner och letas fel hos för att de i någon form är offentliga. För att ta udden av dem.

Jag är definitivt fåfäng själv men det ser jag mera som självpepp. Jag gillar att leka med smink men är oftast utan. Jag sminkar mig inte för att duga, utan för att pigga upp mig själv. Och ska man ogilla mig ska man göra det för att jag är en sann skitstövel och inte för hur jag ser ut. Inte mig och ingen. Inte überkändisar heller. Ingen. En människa är inte ett utseende men jag förutsätter att de som har denna hobby, att klanka ner på utseende och klädstil mm, inte själva heller vill bedömas utifrån något annat än hur det ser ut?

Se ut som du vill för att må bra. Självklart gillar vissa långt hår, kort hår, stora ögon, liten mun, men vad som är fult, det är inte per automatik det du inte föredrar, för smaken, den är lika individuell som utseendet och en kommentar kan knäcka den tuffaste för vi delar sällan våra svagheter, och alla behöver och är värda respekt. Det är handlingar som kan kritiseras, de kan vi skämmas för, men vi ser ut som vi gör, och det är fantastiskt. Med så många likheter är vi en otroligt häftig mångfald. Jag skulle bli livrädd om alla såg ut som filmstjärnor. Och jäkligt uttråkad.

 

PTSD

Jag får ofta frågan om jag har ångest. Och jag kan ärligt säga att nej, det har jag inte. Min vardag är ångestfri. Min vakna vardag vill säga. För jag lider av PTSD, och det gör , i mitt fall, att jag slås ut mest fysiskt om någon smäller av en smällare, spränger en färgburk, skriker och bråkar i min närhet. Jag får kolossalt ont, i princip var som helst, när “något” händer. Och det är kanske min ångest, vad vet jag. Den stora biten i min PTSD är nätterna. Jag drömmer som jag vore i helvetet varje natt. Det spelar ingen roll om jag fyller dagarna med mjuk mossa och fågelsång. Om jag skrattat en hel dag. Om grannarna hållit sig från att spränga saker. När jag sover vadar jag omkring i mardrömmar.

Och det har jag sökt hjälp för. Jag väntade länge, alldeles för länge troligen, fem år. Ska man vara noga så väntade jag nog 25 år för länge. Jag skulle sökt hjälp när jag lämnade sönernas pappa redan. Men jag är och var stark. Sju år av plåga trodde jag skulle lösa sig, bara jag var stark. Och det gjorde det. Tills jag fick stryk igen. Då öppnade sig alla luckor och tiden kom ifatt mig. Skräcken tog över, men dagtid, bara om någon skriker, är full, spränger något. Så snedtänder en bil så får jag, om det vill sig illa, en Hortonattack, eller så känns det som alla nio revbensskadorna går upp med smällen.

Att så många år efter sista katastrofen ha dessa mardrömmar gör att jag idag inte klarar av att arbeta. För jag är tröttare när jag vaknar än när jag somnar. Jag får anstränga mig så hårt för att inte reagera fysiskt på vardagen. Jag behöver ständigt en “så, så, det är inget farligt”-hand över mig själv när jag är vaken. För vardagen smäller, folk är fulla, arga, irriterade. Det är som en allergi. Fräser någon så får jag en reaktion, fysiskt.

I många år fick jag höra att jag var äcklig, okvinnlig, eller för all del, billig och flirtig. Det gör att jag, trots mitt sunda förnuft, också har otroligt svårt att ta en uppskattande blick. Och många, många har sagt att jag ska “skärpa mig” för det stämmer ju inte, att jag är äcklig. Självklart vet jag det, men för att klara av att skärpa mig måste jag lägga energi som i ett maratonlopp för att hantera och “skärpa mig”.

Det svåraste är att stå ut med att inte kunna påverka reaktionerna. För jag är, enligt mig själv, en klok människa. Jag är en väldigt närvarande människa. Ett sk naturbarn som luktar på blommor och njuter av brisen i mitt ansikte. Jag kan meditera, och gör. Jag har min kreativa sida och skriver mycket. Jag är en oerhört balanserad och stabil person. Tills det smäller, tills någon visslar efter mig, tills någon är full. Då flyr jag.

Men oftast finns ärligt talat inte något att fly från. Trots det så är nätterna skräckfilmer. Mardrömmar och många, många uppvaknanden, bara för att återgå till handlingen i mardrömmen. Uppvaknandet är bara en pausknapp.

Och här sitter jag med mitt intellekt och mina gåvor och kan hjälpa andra hur mycket som helst. För är det något jag inte tvivlar på så är det på mig själv. Jag känner mig trygg i mig själv! Tills det smäller, skriks, fyllnas till, visslas.

Och det har jag mycket svårt att acceptera, att jag får mina revben uppbrutna av en arg människas skrik, eller mår illa av färgen beige på en man, (speciellt polotröjor i beige), att doften av alkohol ger mig flashbacks av att gömma mig bakom ett skåp. Att skammen blir så stark om någon visslar efter mig, när det är den som visslar som borde skämmas. När det tar få sekunder att inse att smällen bara var en snedtändande bil och ingen har skjutit mig idag heller. Eller att grannen skriker för att grannen är allmänt otrevlig och beter sig illa. Inte pga mig, utan pga sina problem, egentligen. Jag har svårt acceptera att jag, som är så smart, inte har smartare känslor än så.

Och framför allt har jag svårt att förstå hur en dag av skratt, sol och mossdoft ändå slutar i mardrömmar skräckboksförfattare skulle älska.

Psykologen jag nu, äntligen, går hos, som jag ska få EMDR-terapi av tycker att jag reagerar fullkomligt normalt, med tanke på vad jag upplevt i livet. Han tycker det vore konstigt, om jag inte hade gjort det. Och självklart är det så. Men jag är oftast irriterad på den bräckliga människan som tältar i den starka.

Men, inte för att jag är tacksam över vad jag varit med om, men det har gett mig fördelar. Jag är bättre än de flesta på att njuta av små saker i livet. Jag ser mera än andra, hör mera, och jag vet att vem som helst kan behöva hjälp. Att jag har större kunskap än jag önskar att jag hade iofs, när det kommer till hur det är att vara utsatt, på ett eller annat sätt. Och den lyhördheten, den förmågan att kunna hjälpa andra, den kanske inte jag hade haft om jag inte varit dotter till en våldsam alkoholist, eller hade levt med män som slagit mig, fysiskt och psykiskt. Vad vet jag. Men det hade ändå helst fått vara ogjort. Nu är det som det är, och jag tycker att jag, efter omständigheterna, är förbannat bra.

Begagnade kläder

 

Förra veckan när jag tog min sedvanliga fika i Skene på Erikshjälpen överhörde jag ett samtal som ett par i 30-årsåldern hade. Det var uppenbart att det var kvinnan som ville dit och att mannen vantrivdes bland alla begagnade kläder.

Han gick på hårt om att folk var “lättlurade” och att någon borde upplysa folk om att det är så mycket bättre att köpa nya kläder. Tyvärr blir jag stum och dum i såna lägen. Och vem är jag att ge någon en klimatlektion ingen bett om. Men jag gick där och lämmelmuttrade inombords som den fjällämmel jag är “du köper säkert ekomat och känner dig skitnödigt duktig din tönt”. Med det menar jag inte att ekomat ska ratas heller. Men ännu är det sällan jag har råd att välja eko men när priset är bara någon krona mer så gör jag. När jag får bättre råd kommer jag definitivt handla ekologiskt men jag vurmar ännu mera för närproducerat.

Nåja, åter till begagnade kläder. Jag har tillgång till en tvättmaskin. Det har i princip alla idag. Och för mig bär det emot att köpa nya kläder. Även när jag har råd. (Det är visserligen inte ofta, men ändå) För mig känns det helt förkastligt att spendera stora summor pengar på kläder, och jag hittar dessutom inte det där lilla extra i den typen av klädbutiker jag skulle eventuellt ha råd att handla i. De få gånger jag ser något i butik jag vill ha kan man ge sig tusan på att det ligger i flera tusen kronorsklassen.

Jag har däremot alltid handlat begagnade kläder, sedan mina nu vuxna söner var små. För det känns rätt. Det känns fel att fantastiska kläder som någon ratat av någon anledning bara ska slängas på sopberget. Kläder som kostat miljön miljarder att framställa. I veckan köpte jag två kappor i skinn, summa 250 kronor. Kappor, som om de sköts om kommer hålla 50 år. Som skulle hamnat på soptippen. Min dotter köpte också en rejäl vinterkappa för 65 kr. I handeln gissar jag att hennes skulle kostat 500-700 kr. Någon har vuxit ur den. En felfri, hel kappa.

Kontentan är att det är inte bara av ekonomiska orsaker jag handlar begagnade kläder. Jag förmår mig knappt köpa nytt för det gör “alla andra” och de ledsnar snabbt. Då kan jag köpa de där dyra märkesjeansen, som kostar produktionen 7000 l vatten per kilo bomull att framställa bara för att odla bomullen. Sen många tusen liter vatten till att framställa. Mängder med kemikalier.

Vi måste ha kläder, men handen på hjärtat, få har för lite. Många handlar kläder varje vecka, nytt. Och kanske kompenserar de detta genom att handla enbart ekologisk mat, vad vet jag. Men mitt bidrag till miljön är att handla kläder på second hand, och när jag kan, handla närproducerat och ekologiskt. Kött köper jag alltid svenskt dock, och med alltid menar jag en gång i månaden, för jag har sällan råd att köpa rent kött, tyvärr.

Så, du killen, det är inte att vara lättlurad att handla begagnade kläder. Det är miljömedvetet, och billigt.

http://www.wwf.se/source.php/1119894/bomull%20avtryck%20s9.pdf

 

Reflektion över ytterligare en bokmässa

Istället för att gå ut och njuta i solen har jag kollat in Babel från bokmässan och jag fick äntligen den där riktiga bokmässkänslan. Drömmen.

För när jag var där, i lördags, råkade jag överhöra en intervju i någon av alla mickförsedda montrar att genomsnittsförfattaren i Sverige säljer ca 1000 böcker. 1000 böcker är mycket lite, med tanke på hur mycket tid en författare lägger på en bok.

Och jag tänkte: “Lägg ner drömmen nu Mea, du kommer sannolikt aldrig bli publicerad, och om, så säljer du kanske 1000 böcker och sen är det över. Du har ingen publik bakgrund, ingen journalistutbildning, som lyfter dig.”

Kort sagt, jag kände mig tom. Förutom ett kort samtal med två unga tjejer utanför poesisalen, så fick jag aldrig den där känslan att vara i mitt element den här gången. Men jag älskar bokmässan ändå, inte tu tal om annat.

Ett annat samtal hade jag med två män, som stod och signerade sina böcker. De hade givit ut flera kriminalromaner, bordet fullt av titlar. Män i 40-årsåldern, såg “framgångsrika” ut. (Hur nu framgångsrika män ser ut, men lite Sigge-stuk på dem) Men, de nästan bönföll mig att få sälja en bok, få signera en bok. Och samtalet kändes oerhört ansträngt, speciellt med tanke på att jag inte läser den genren, (den enda jag skulle kunna tänka mig läsa är Björn Hellbrg för han har ett lysande språk.) Med ett ursäktande leende, som jag hoppas inte utstrålade alltför mycket medlidande, lämnade jag de desperata männen.

Samtidigt så trängde jag mig förbi enorma folkmassor där kända författare befann sig. (just Björn Hellbergs bord var dock inte överbefolkat, men jag sa väl att hans språk är lysande? Jag tror nämligen att lysande språk inte är vad folk prioriterar idag. Vore det så skulle t ex “Hundraåringen…” inte blivit en sådan framgång. Själv fick jag pina mig igenom den med alla sina upprepningar, bara för att jag ville förstå dess storhet, och hade en stark känsla av förlorad tid när jag äntligen var färdig). Med kända kan jag då nämna Kristin Kaspersen. Inget ont om henne, jag tror att hon är lika härlig som hon verkar, men det är det jag är inne på. Jag tror att det är mycket svårt för någon som mig, utan rätt kontakter, en ingen särskild, att komma så långt inom författandet. Sen har jag visserligen några författaritbildningar men ingen journalistutbildning. Jag är hyfsad språkmässigt, men också norrlänning och vet själv med mig att jag definitivt tenderar att inte uttrycka mig grammatiskt korrekt alla gånger. Pga dialektala skillnader, mest. Tror jag.

Men, åter till Babel och Jessica Gedin. Denna programledare skulle jag ge tv-kristallen alla år. Hon har förmågan att ställa frågorna som, inbillar jag mig, gör att författaren känner sig få lite mera utmaning än i andra intervjuer. Hon har ett fantastiskt sätt att få fokuset på orden, på vad en bok ger läsaren.

Trots att hon intervjuar litteraturens stora, (och ibland små), så gör hon det för oss, läsarna. Hon kan omöjligt älska alla böcker och alla författare hon möter, men det verkar aldrig grumla hennes objektivitet och hon får mig att vilja fortsätta skriva. Vilja fortsätta försöka. För hon får mig varje gång att inse att en läsare berörs också av mina ord. Även om jag kommer sälja bara 30 böcker, så kanske 20 av dem kommer släppa min bok med känslan av ytterligare ett rum inom sig. Med känslan av att ha fått ännu ett universum till sitt förfogande.

Fram till den dagen så ska jag försöka se författaren som bönar mig om att få signera någon av sina böcker, och pessimistiska siffror angående försäljningssiffror som något som i allt inte är viktigt. Det viktiga är att, trots dagens teknik och medier så har boken inte dött. Boken som skapelse verkar faktiskt överleva. Trots att det just nu, tyvärr, är på bekostnad av språklig finess, så lever boken. En bokmässa är nämligen inte överrepresenterad av kulturtant och stofil. Besökarna är definitivt en fantastisk blandning av cosplay-klädda unga, (och lite äldre), gubbar med käpp och människor “mitt i livet” och av BARN. Och jag bara älskar att böcker och barn fortfarande hör ihop. Att min egen dotter lägger örat mot en ny bok och lyssnar på “nyboksljudet”.

Sen ska jag fundera vidare på varför poesin är så omtyckt världen över men att just poesi ändå inte säljer, iaf inte i Sverige. För det måste bero på stressen, tempot, som inte hinner med fördjupning i språket. Att människan behöver hela meningen och bilden klar för att orka ta till sig. Lite som snabbmat. Orden måste vara färdigmicrade.

Här finns min poesi förresten, omicrade. I text: https://ametysth.wordpress.com/

Eller inlästa: https://soundcloud.com/ametyst

Och för att nu inte oroa er alltför mycket över att jag inte tar vara på solen så kan jag meddela att jag tog en paus och gick en skön fotopromenad med Bosse. Det var väldigt speciellt ute. Kändes inte som höstlig hög luftfuktighet idag.

 

Välj sten och jag ska säga vem du är.

Facebook översvämmas av det ena personlighetstestet efter den andra. Dessa är i sig harmlösa och jag tror ingen tar dem på allvar men vad många inte tänker på att många av dem samlar information om oss. De innebär registrering och ger vissa operatörer full insyn i dina vänlistor mm. Det kanske är ok för dig, men inte säkert lika uppskattat av dina vänner. 

Som alternativ till  jag nu gjort en egen personlighetstest. Här får du titta på ett antal halvädelstenar, välja vilken/vilka du tycker bäst om och sen läsa vad den/de står för 

   
   
 1. Spektrolit Du har både stark närvaro och medvetenhet i vardagen men kan också förlora dig rejält i dagdrömmar, en längtan bort, någonstans. Du dras till originella människor vilket betyder att mainstream inte är tillräckligt intressant för att hålla dig vaken. Hellre en galen vetenskapsman än en sansad bankman i ditt liv. Du behöver utmaningen udda personligheter ger dig. Det betyder inte att du själv skulle klassas som “galen vetenskapsman”, du har mera risken att bli klassad som den med full koll. Det stämmer visserligen, när du inte svävar i väg, till din privata förtrollade värld. Tillåt dig att vara sådan. I dina fantasivärldar finns inspirationen, barnasinnet och det ger dig en värdefull förmåga att se det vackra även om det för tillfället är svårt att skönja. Fantasi är en brist hos oss vuxna. Var stolt över den. 

 2. Granat Du är passionerad och lite lurig, det krävs rätt person för att nå ditt sanna jag. Du kan nämligen uttrycka dig mycket sofistikerat, vara sval och t o m uppfattas som kylig. Men om man känner dig på riktigt är du passion förkroppsligad. Passion är en väldigt naken känsla och det kan göra att du som person känner dig skör. Det kan göra att du per automatik tar lång tid på dig att verkligen, verkligen lita på någon. Du har troligen inte många nära vänner, men de du har är ovanligt bra. 

 3. Krysopal/krysopras Du vill helst inte ta något på allvar, men gör det med värme. Livet ska levas, det ska vara roligt, men aldrig, aldrig på bekostnad av andra. Stort och busigt hjärta. Du sprider glädje och kärlek omkring dig, men skulle ibland tjäna på att våga se det som inte är så roligt också. Du är sårbar, så din positiva sida kan ibland vara din sköld mot mindre roliga saker. Du kan vara den som lätt skämtar bort även allvarliga ting. Något säger mig att du som barn fick kämpa lite för att bli sedd, antingen som klassens clown eller så var du vad vi vuxna dumt nog kallar ett odygdigt barn, som kunde hitta på hyss i sann Emil-anda.

 4. Falköga Du är vidsynt och klarsynt, har en unik förmåga att se saker på avstånd och därför också klarsynt, utan personlig vinkling. Din förmåga är en av företagsledarens, ledarpositionens bästa egenskaper. Dock finns det risk för att du blir lite väl pragmatisk. Ibland är det bra att låta hjärtat styra. Du kan också ha lite känslan av att vara bättre än andra. Det kan förvisso vara sant, men vem bedömer det? Jo, du. Du kan behöva träna på att se ur andras känslors perspektiv. Även om du inte håller med så kan du respektera en annan åsikt. Du kan ha rätt, ur ditt perspektiv, men inte ur den andres.

 5. Oxöga Du är fast och stabil, tänker jordnära och gillar att ta tid på dig. Inte mycket rubbar dig och du kan bli missförstådd som mindre smart för du gillar att fundera en stund längre än andra. Blir du upprörd blir du det så det märks men å andra sidan hetsar du inte upp dig för småsaker. Människor i din närhet blir lugna och trygga, frågar dig gärna om råd, om de har tid att vänta på vad du kommer fram till. Stress är knappt ett ord du kan stava till och du trivs bäst när du slipper uppleva för mycket på en gång. Tänk på att det är en värdefull förmåga, att du inte stressar är något många skulle kunna betala mycket för för att också lära sig.

 6. Tigeröga Du är modig och lite av en exhibitionist. Bäst mår du om du anländer storstilat, gör avtryck. Det betyder inte att du är dryg och tar plats dock. Du är bara medveten om dina positiva egenskaper, din potential. Få saker skrämmer dig, det skulle väl i så fall vara att inte bli litad på, att förnedras publikt. Inte så mycket för skammen utan av det faktum att det skulle vara fundamentalt fel att påstå att du är fejk i något avseende. Men, pga av din styrka, känslomässigt, mentalt, kan du dra på dig ovänner. När andra inte trivs med sig själva finns det inget mera irriterande än folk som är trygga och nöjda med sig själva. Ibland kan du behöva jobba på ödmjukhet, men det är ju inte alldeles lätt när man är du. 

 7. Karneol Oavsett om du är man eller kvinna kan du nog bli beskylld för att ha pms då och då. Du är känslomänniska, fysisk, jordnära i det avseendet att du behöver ut i naturen, ofta, ladda batterierna. Du kan ha tendens till att verkligen behöva röra dig mycket för att inte få smärtor i kroppen. Speciellt höfterna är ett område som lätt stelnar till, så skaka lite rumpa och powerwalka då och då, så mår både huvud och kropp bra. Du är viljestark och inte rädd för att skita ner dig. Nog för att du kan ha ett stillasittande jobb men då måste du kompensera det med att skita ner dig då och då. Gamla bilar och knotiga träd går du igång på. 

 8. Blå bandagat Du har mycket åsikter och tankar och skulle kunna syssla med t ex politik eller rättsfrågor, om det inte vore för att du inte riktigt utvecklat förmågan att verkligen tala högt om vad du tycker och tänker. Du skriver hellre ner vad du tycker, ibland kan du faktiskt drista dig till att publicera det du skrivit men oftast backar du, trots att du är engagerad. En lite försiktigt general. Du har en behaglig röst och förmågan att säga rätt saker vid rätt tillfälle när någon behöver tröst. Troligen har du också en talang för att skriva, men du behöver utveckla modet att stå upp för dina åsikter, eller uppbåda lusten. För andra uppskattar dina åsikter och du har mycket att bidra med.

 9. Malakit Du är en lite komplicerad natur. Stark, vek, lugn, orolig. Egentligen är du säker inombords, men av någon anledning behöver du bekräftelse på att du har rätt. Du har inte helt lärt dig att du faktiskt vet bäst själv vad som är bäst för dig. Du behöver oftast någon att luta dig mot, men faktum är att du är stark nog själv att luta sig mot. Du kan vara en fena på att tolka dubbla budskap, redan när du var barn lärde du dig troligen det. Men i grunden finns stabiliteten, du har troligen bara inte haft den bästa grogrunden för stark självkänsla.

 10. Bärnsten Du har en mycket speciell aura runt dig, lite som läskpapper. Det mesta rinner av dig, du ser, du hör, men låter dig inte påverkas i första taget. Det kan låta som envishet, men jag menar mera en person som lyssnar, tar till sig, men låter inget ältas och oroas över. Du är ingen hetsig typ, mera den som föredrar en stilla promenad på stranden än partyvimmel, men du går ändå på partyn för inget kan dränera dig. Du tar det mesta för vad det är, en ny dag på den här planeten. En iakttagare. 

 11. Flinta Jag tänker; “Du är vad du äter” men i ditt fall, “du är mot andra som andra är mot dig.” Är omgivningen respektfull, är du, beter sig folk som idioter mot dig, (eller mot dem du värnar om) då är du skoningslös. Du kan dräpa med ord, du är skarp, kvicktänkt och tydlig. Men du är också lugnet, godmodigheten och tålamodet, när folk är värda det. Du är inte en ovän en vill ha, men en vän att lita på. 

 12. Gul flourit Du är skärpt, du är t o m smått överintelligent. Du älskar kunskap, kan troligen lite om det mesta och lär dig ständigt nya saker. Detta är du utan att vara tyngd av kunskap för för dig är kunskap rent nöje. Du känner dig spirituellt upplivad av ny kunskap, sen kan det vara inom i princip vad som helst, du har bred kunskap och går in i skov av förkovring. Ju mera varierande ämnen, desto bättre. Ena veckan vill du veta allt om kosmos och kvantfysik, nästa vecka lär du dig gärna att trä en vävstol av en hundraårig dam. Det här gör dig till en uppskattad vän för du får kontakt med i princip alla, för du har nosat på allas intressen eller yrkeskunskaper. 

 13. Citrin Ditt absolut känsligaste område bör vara magen. Du behöver harmoni runt dig, och när du har det är du en varm, lugn och positiv själ. Du är lite av en social kameleont, du attraherar många med din charm, ditt positiva jag. Du är en organisatör, bra på logistik och arrangemang. Trivs med att ha många bollar i luften. Men åter igen, när ditt liv krisar, då krisar det ordentligt. Då kan organisatören i dig gå vilse i ditt eget hem. Oreda är inte din grej, men glatt kaos funkar, om det är organiserat kaos.

 14. Sodalit Du är en given talare och bör ha en position i livet där du gör dig hörd på något sätt. Du är lugn, klok, trygg. Du är också filosofiskt lagd och går på både kunskap och känsla. Du passar till utbildare i någon form då du är bra på att lyfta fram det bästa hos andra. Du är lika mycket lagspelare som solitär, men i grupp blir du lätt ledare, även om det inte är din intention eller planen. Det är du dock på ett mycket solidariskt och ödmjukt sätt.

 15. Ametist Du är något av en själasörjare, och drar till dig människor i någon form av nöd, som behöver lätta sitt hjärta. Det behöver inte betyda att du är en klippa själv men du är en stjärna på att sträcka på dig och låtsas som allt är bra, när någon annan behöver dig. Du tappar inte gärna kontrollen inför andra, varm men lite återhållen. Det positiv i det är ju att du kan lägga dina bekymmer åt sidan för att orka hjälpa andra, det negativa är att du kan lägga dina bekymmer åt sidan för att orka hjälpa andra. Det går så länge det går men ta dig tid att vara lika varm mot dig själv också. Även du får vara liten och svag ibland. 

 16. Röd jaspis Om du fick välja så skulle du skruva tillbaka tiden något, en ca 500 år, minst, gärna mera. För du behöver din lägereld och få gnaga din egenfångade mat i lugn och ro ibland. Det är dock en konflikt i dig i det för du gillar ju att sätta igång moderniteter som underlättar livet också. För gnugga kläderna i ett vinterkallt vatten lockar inte lika mycket. Sen är det så att teknik är rätt coolt. Men ändå, en lägereld och lite mera back to basic vore skönt. Du kan vara lite lättretlig och något av en gnällig person, och om du är så behöver du antagligen ut i den riktiga naturen lite oftare, tanka grottmänniskan i dig. För i grund och botten är du en skön typ, som gillar när det är lite enkelt, men som ändå kan fascineras totalt av ny teknik. En charmig tvärvigg.

 17. Rosenkvarts Om alla är lycklig, är du lycklig. Du ogillar osämja något alldeles extra mycket och i bästa fall gör det dig till en perfekt medlare, men oftast skapar det mest en klump i magen av obehag. Du vill inte ta någons parti, du ser gott i nästan allt, det handlar ju bara om ur vilket perspektiv en tittar, eller hur. Se upp så du inte ger bort all din energi i din strävan efter harmoni i din omgivning. Det är bra att vara ego ibland och kräva plats själv också. Se saken ur ditt perspektiv då och då och låt inte andras benhårda vilja dränera dig. 

 18. Bergskristall Du är något av en uppfinnarjocke. Du älskar att lösa saker och är en fena på att hitta nya vägar, nya lösningar. Du går lite som en radar och snappar upp idéer och i din hjärna pågår ständigt en sorts korsbefruktning mellan idéerna. Ligger en båt på havets botten funderar du på hur du ska få upp den, (att det är kört och den ska ligga kvar finns inte i din värld) och vid grönsaksdisken kan du plötsligt få idén till hur, genom att kolla på en gurka eller något. Om du inte får utlopp för din enorma hjärnkapacitet är det illa. Då kan du bli riktigt olycklig. Det händer bara om du måste, dvs blir sjuk eller isolerad av annan yttre anledning. En vissnande hjärna är inte kul. En förkylning med feber, som verkligen håller dig sängbunden, kan bli din värsta fiende. Du behöver en feberfri hjärna och många intryck. 

 19. Shiva lingam Du fyller ett rum bara genom att vara du. Du har en självklar auktoritet som inte bottnar i storhetsvansinne eller ett bullrigt sätt. Nej du har vuxit ur dina erfarenheter och har en självklar air av självrespekt. Du är egentligen inte en ledargestalt, det ligger liksom inte i ditt intresse att vara ledare eller guru. Nej, du är däremot gärna del av andras framgång än själv åtnjuter den. Du kan göra allt för att andra ska förstå hur gudomliga de är, själv funderar du inte så mycket på vad andra ser hos dig, du bara är. 

 20. Turkos Du kan verka osäker, men jag skulle nog mera säga att du har ett sätt som gör att du ofta ser varje upplevelse som ny, oavsett om det är hundrade gången du gör det. Dina ögon är alltid friska, du ser det unika som ett barn, med förväntan och uppriktigt nyfikenhet. En del skulle säga att du är naiv, men det är nog mest för att de är avundsjuka på din förmåga att se och njuta här och nu. Du föredrar förändring dock, för nya upplevelser är trots allt det allra häftigaste.

 21. Rutilkvarts Du har en nästan kuslig intuition och knivskarpt intellekt. En förfinad energi som gör att du stundvis är, i andras ögon, lite läskig. Du verkar alltid vara väl förberedd, och när andra tappar fattningen står du där och verkar veta. Du har få begränsningar och kan vara begåvad med båda hjärnhalvorna fullt ut. Det gör att du ka både vara konstnärligt lagd men också vara teoretiker. Bäst mår du av båda delar, tankesnurr och praktiskt arbete. En fot i jorden, den andra i kvantfysiken, i ena handen en målarpensel, i den andra budgeten. Mångfacetterad och strålande. 

 22. Grön flourit Du har inte alltid haft det så bra i livet men åren har ändå läkt många sår. Du har förmågan att tänka lite längre, förlåta och gå vidare. Du är ödmjuk inför livet. Tar inget för givet och har lärt dig hushålla med din energi. Den finns en liten risk att du lever med en känsla av att allt som är bra när som helst kan vara över. Ett inlärt katastroftänk, men stenen signalerar att du bör ta djupa andetag och fortsätta din promenad genom livet med avslappnade axlar. 

 23. Picassosten Du är förhoppningsvis medveten om din konstnärlighet, om inte, kan du känna dig lite vilse, som om du aldrig lyckas lista ut vad du ska bli när du blir stor. Stenen ger en hint om att du tenderar “inte se skogen för alla träd” och den hjälper dig fokusera på rätt saker i livet, istället för att bli stressad av allt som är “fel”. Våga kliva ur de ramar livet givit dig känslan av att behöva hålla dig inom. Ingen missunnar dig att gå din egen väg. De kanske inte förstår men de har ändå fullt upp med sina liv och lever inte ditt. Du är, kort sagt, en sk konstnärssjäl i en svenssonkostym. Det är ok, det får en också vara, men du behöver tillåta dig att utvecklas. 

 24. Gul topas Du är en obotlig optimist, går det se saken positivt, då hittar du det sättet. Visst kör även du fast ibland men snabbare än omgivningen hinner uttala “vad var det jag sa” har du hittat rätt igen. Det är en fantastisk förmåga, som kan reta gallfeber på mindre positiva människor. Dock är du inte opåverkbar, för många “det går inte” kan få även dig att sälla dig till tappade sugar. Viktigt att du lär dig vilka i din omgivning som aldrig verkar glädjas åt din framgång och din glädje. Det är bättre att tappa dem ur kontaktlistan än att tappa sugen. Klart allt går, om man verkligen vill. Ja, inom rimliga gränser förstås.

 25. Ökenros Du är typen av människa som en får känslan av att ha mött förr, som lätt får otroende att åtminstone fundera på reinkarnation. Du utstrålar på något sätt en förunderlig visdom som kanske inte nödvändigtvis har med mätbart akademiskt intellekt att göra är. Inger förtroende, kanske för att du inte är rädd för att möta människors ögon. Inte besväras av närgångna frågor, oavsett om de ställs av dig eller till dig. Du är lite typiskt “osvensk” så. Bjuder lugnt på dig själv och vinner på så sätt förtroende. Du skulle kunna få i princip vad som helst att låta sant och riktigt. Vore du affärsman/kvinna kan du använda din öppenhet och förmåga att låta trovärdig i affärerna, men du skulle också kunna utnyttja det faktum att du verkar så pålitlig. 

 26. Krysokolla Du har humor, men också djupaste allvar. Du är djuplodad men har också förmågan att släppa allt och bara leva ut. Du är oftast trygg i dig själv men tänker mycket, kan verka “lite väl” djup. Du är en ansvarsfull människa, tar allvarligt på relationer, och slarvar inte med förtroende. Men du är också så trygg i dig själv så du lätt kan leva ensam. Hellre det än en massa obegriplig nyckfullhet. Du är väl medveten om dina brister och tar ansvar för dina handlingar. När du ser att andra inte gör det, släpper du hellre taget än försöker få någon förstå det den inte vill förstå.

 27. Hematit Du är en vaksam själ. Uttrycket “som en öppen bok” stämmer inte på dig, alls. Du kan ha svårt med kroppskontakt vilket är synd, för du behöver det. Du lider inte sällan av muskelspänningar men att lägga dig under någon annans händer är inte en enkel sak för dig. Du har en uppenbar och respektingivande mur runt dig, och du kan känna dig ensam pga det. Eftersom du har svårt att släppa någon nära så blir följden av det att du inte släpps nära någon annan heller så lätt. Du behöver jobba på andning, avslappning och tilliten. Lika mycket för att våga släppa in andra som för att slippa muskelvärk.

 28. Zoisit med rubin Grön zoistit med inslag av rubin står helhjärtat för just hjärtat. Du är passionerad, uppriktig och har väl utvecklad empatisk sida. I bra fall ger och tar du emot, i balans, i dåliga ger, ger och ger du. Visserligen behöver vi lära oss säga nej och sätta gränser, men jag brukar säga att det är inte den “för snälle” som gör fel, utan dem som utnyttjar någon som är det. Förvaltar en din vänskap väl, har man en helhjärtad vän, i både medgång och motgång. Du är osjälvisk och klarsynt, dömer ingen. 

 29. Unakit Jag återkommer till lite av det jag berörde i föregående sten, zoistiten med rubin, för även denna signalerar att du är empatisk och gärna ställer upp för andra. Men, denna gång är signalerna andra i tolkningen. Det den här stenen vill råda dig är att kliva ur hjälprollen om den belastar dig. Till skillnad från zoistiten så menar den här nämligen inte samma typ av hjälpsamhet, utan mera att du hjälper andra gör att bli omtyckt, för att få bekräftelse. Så, tänk istället att du duger som du är. Du behöver inte offra något för att bli omtyckt. Hjälpsamhet som egentligen rymmer stark olust är inte hjälp, varken för dig eller den du “ställer upp för”. Du behöver arbeta med självbilden, tilliten till dig själv, innan du blir en martyr. Det kan låta hårt, men du kommer känna en växande vänskap och kärlek till både dig själv och andra när du först och främst är den du är, gör det du vill. Det är inte egoism att vara ärlig när hjärtat är med.

 30. Sugelit Du har en exeptionell intuition men förstår den inte alltid. Ibland blir du ohyggligt trött bara av att engagera dig i andra människor, och lyssna på dig själv, för du är väldigt öppen och känner mera än andra. Världstragedier och missförhållanden blir högst påtagliga för dig. Du känner med barn som far illa, du kan gråta för en okänd. Du har alla portar öppna så. För att orka det behöver du distans ibland, annars blir du lätt utbränd, förtärd av allt ont som sker i världen. Det är inte lätt för andra att förstå hur mycket du känner, och din utmaning är nog att förstå det, att alla verkligen inte är så mottagliga. Att de inte behöver vara kalla cyniker för det. Men du känner, och behöver lära dig också vila ifrån det. 

 31. Larimar Du är tämligen osäker på dig själv och behöver arbeta på en mera rättvisande självbild. Du kan ha svårt att vara ensam och skulle behöva konkret ta tag i någon form av meditation för att hitta mera trygghet inom dig. Din känsla av utanförskap är inte reell, men det förtar inte din känsla. Tänk på att förtroende till andra grundar sig i förtroende på dig själv. Ge dig mera uppskattning och förtroende så blir också känslan av tillhörighet större till samhället i övrigt. Du visserligen unik, men hör hemma gör du, lika självklart som alla andra. Vill också påpeka att meditation kan se ut på många sätt. För en del passar traditionell meditation, för andra hjälper det bättre med promenader eller andra avslappnande aktiviteter. Det viktiga är att du får positiv energi in i hjärnan. 

 32. Trädjaspis Risken finns är att du skulle beskriva dig som en grå liten mus, en vanlig, enkel person, som inte sticker ut. Det stämmer inte alls, men du är troligen ingen estradör heller. Däremot är du kreatör, skaparen av scenen, t ex. Dvs, du trivs i händelsernas centrum fast lite på sidan om. Du skulle kunna vara talskrivaren, manusförfattaren osv. Du gör gärna stora saker, men ta emot applåderna kan gärna någon annan få göra.

 33. Kyanit Du har svårt för att sätta gränser, du tror gärna att du är redo för allt. Ber någon dig styra landet så är du den som säger, “jajamen, det fixar jag”. Du har stora visioner, många idéer och är lite av en mästare på att ta dig vatten över huvudet. Du har bråttom, föredrar att vara “självlärd” än lägger år på utbildning. Och det gör du för att du är intelligent, lär dig snabbt och uppfattar nya saker snabbt. Gängse utbildningsvägar kan därmed kännas väldigt sega. Om du inte fick följa din snabba inlärningsförmåga i skolan utan istället fick sega på med “löjligt enkla uppgifter” så skippade du kanske mycket av skolan. Plockade de istället upp dig och gav dig utmaningar värda att kallas utmaningar, då slutar du aldrig älska ny kunskap. Men du behöver samla dig, ta ett andetag och tänka en gång till innan du säger “jajamen, det fixar jag” ibland. För ibland finns det andra som har mera rätt kompetens än du har.

 34. Rökkvarts Stenen “säger”, “tänk positivt”. Att du tenderar glömma, när saker känns lite tungt, att mitt i allt elände finns även alltid något som är bra. Det kan vara små saker, det lilla ljuset i livet. Du är en sådan människa som lätt drar på dig smärtor, i knän, i magen, och om/när sådant uppstår kan du behöva fundera på om du går och irriterar dig på något. T ex, är det höger knä som fånar sig? Ja, då kanske du har ett gnissel inom dig gentemot din chef, eller pappa. Istället för att få ur dig när konflikter uppstår, tenderar du nämligen lagra dem i kroppen. För du är lite si och så på att ventilera, och lagra lager för lager med missnöje. Så, även när det känns mörkt och hopplöst finns det något som ger positiv energi, och grubbel, irritation och allmänt missnöje är omöjligt att förändra om du håller på det inom dig. Det är inte lätt, men man kan samla ihop till många ljusglimtar för att få kraft till det där jobbiga. 

 35. Grön månsten Du är varm och mjuk, omtänksam, trygg att umgås med. Med dig kan dina vänner bara sitta i tystnad med utan att det känns konstigt och krystat. Du är som en dag i skogen, på stranden, en dag när var och en får vara sig själv. Det finns ingen som kan få en kaotisk plats att plötsligt kännas som en hammock och solvarma jordgubbar så mycket som du. Det är liksom ditt väsen som får alla att andas lugnare, tänka mera logiskt. Jobbmässigt passar du bäst med någon form av arbete där du får leda andra rätt, allt från vägledare till receptionist. Jag föreställer mig dig en som jag vill möta inför ett viktigt möte eller när jag inte vet vilket håll jag ska åt.

 36. Rodokrosit Du vill inte gärna se det negativa, och släpper helst inte taget trots att skeppet sjunker. Du vill så väl, så att något inte går göra något åt, är mycket svårt för dig att erkänna. Att världen inte är så himla vacker alltid, vill du gärna inte veta. Du kan tackla det genom att distrahera dig med annat när du egentligen borde göra ett avslut. Det gör att du kan ha en hel korg med nystan som du måste reda ut. Blir splittrad, för att du har lättare att starta upp projekt än avsluta dem. 

 1. Spektrolit Du har både stark närvaro och medvetenhet i vardagen men kan också förlora dig rejält i dagdrömmar, en längtan bort, någonstans. Du dras till originella människor vilket betyder att mainstream inte är tillräckligt intressant för att hålla dig vaken. Hellre en galen vetenskapsman än en sansad bankman i ditt liv. Du behöver utmaningen udda personligheter ger dig. Det betyder inte att du själv skulle klassas som “galen vetenskapsman”, du har mera risken att bli klassad som den med full koll. Det stämmer visserligen, när du inte svävar i väg, till din privata förtrollade värld. Tillåt dig att vara sådan. I dina fantasivärldar finns inspirationen, barnasinnet och det ger dig en värdefull förmåga att se det vackra även om det för tillfället är svårt att skönja. Fantasi är en brist hos oss vuxna. Var stolt över den. 

 2. Granat Du är passionerad och lite lurig, det krävs rätt person för att nå ditt sanna jag. Du kan nämligen uttrycka dig mycket sofistikerat, varasval och t o m uppfattas som kylig. Men om man känner dig på riktigt är du passion förkroppsligad. Passion är en väldigt naken känsla och det kan göra att du som person känner dig skör. Det kan göra att du per automatik tar lång tid på dig att verkligen, verkligen lita på någon. Du har troligen inte många nära vänner, men de du har är ovanligt bra. 

 3. Krysopal/krysopras Du vill helst inte ta något på allvar, men gör det med värme. Livet ska levas, det ska vara roligt, men aldrig, aldrig på bekostnad av andra. Stort och busigt hjärta. Du sprider glädje och kärlek omkring dig, men skulle ibland tjäna på att våga se det som inte är så roligt också. Du är sårbar, så din positiva sida kan ibland vara din sköld mot mindre roliga saker. Du kan vara den som lätt skämtar bort även allvarliga ting. Något säger mig att du som barn fick kämpa lite för att bli sedd, antingen som klassens clown eller så var du vad vi vuxna dumt nog kallar ett odygdigt barn, som kunde hitta på hyss i sann Emil-anda.

 4. Falköga Du är vidsynt och klarsynt, har en unik förmåga att se saker på avstånd och därför också klarsynt, utan personlig vinkling. Din förmåga är en av företagsledarens, ledarpositionens bästa egenskaper. Dock finns det risk för att du blir lite väl pragmatisk. Ibland är det bra att låta hjärtat styra. Du kan också ha lite känslan av att vara bättre än andra. Det kan förvisso vara sant, men vem bedömer det? Jo, du. Du kan behöva träna på att se ur andras känslors perspektiv. Även om du inte håller med så kan du respektera en annan åsikt. Du kan ha rätt, ur ditt perspektiv, men inte ur den andres.

 5. Oxöga Du är fast och stabil, tänker jordnära och gillar att ta tid på dig. Inte mycket rubbar dig och du kan bli missförstådd som mindre smart för du gillar att fundera en stund längre än andra. Blir du upprörd blir du det så det märks men å andra sidan hetsar du inte upp dig för småsaker. Människor i din närhet blir lugna och trygga, frågar dig gärna om råd, om de har tid att vänta på vad du kommer fram till. Stress är knappt ett ord du kan stava till och du trivs bäst när du slipper uppleva för mycket på en gång. Tänk på att det är en värdefull förmåga, att du inte stressar är något många skulle kunna betala mycket för för att också lära sig.

 6. Tigeröga Du är modig och lite av en exhibitionist. Bäst mår du om du anländer storstilat, gör avtryck. Det betyder inte att du är dryg och tar plats dock. Du är bara medveten om dina positiva egenskaper, din potential. Få saker skrämmer dig, det skulle väl i så fall vara att inte bli litad på, att förnedras publikt. Inte så mycket för skammen utan av det faktum att det skulle vara fundamentalt fel att påstå att du är fejk i något avseende. Men, pga av din styrka, känslomässigt, mentalt, kan du dra på dig ovänner. När andra inte trivs med sig själva finns det inget mera irriterande än folk som är trygga och nöjda med sig själva. Ibland kan du behöva jobba på ödmjukhet, men det är ju inte alldeles lätt när man är du. 

 7. Karneol Oavsett om du är man eller kvinna kan du nog bli beskylld för att ha pms då och då. Du är känslomänniska, fysisk, jordnära i det avseendet att du behöver ut i naturen, ofta, ladda batterierna. Du kan ha tendens till att verkligen behöva röra dig mycket för att inte få smärtor i kroppen. Speciellt höfterna är ett område som lätt stelnar till, så skaka lite rumpa och powerwalka då och då, så mår både huvud och kropp bra. Du är viljestark och inte rädd för att skita ner dig. Nog för att du kan ha ett stillasittande jobb men då måste du kompensera det med att skita ner dig då och då. Gamla bilar och knotiga träd går du igång på. 

 8. Blå bandagat Du har mycket åsikter och tankar och skulle kunna syssla med t ex politik eller rättsfrågor, om det inte vore för att du inte riktigt utvecklat förmågan att verkligen tala högt om vad du tycker och tänker. Du skriver hellre ner vad du tycker, ibland kan du faktiskt drista dig till att publicera det du skrivit men oftast backar du, trots att du är engagerad. En lite försiktigt general. Du har en behaglig röst och förmågan att säga rätt saker vid rätt tillfälle när någon behöver tröst. Troligen har du också en talang för att skriva, men du behöver utveckla modet att stå upp för dina åsikter, eller uppbåda lusten. För andra uppskattar dina åsikter och du har mycket att bidra med.

 9. Malakit Du är en lite komplicerad natur. Stark, vek, lugn, orolig. Egentligen är du säker inombords, men av någon anledning behöver du bekräftelse på att du har rätt. Du har inte helt lärt dig att du faktiskt vet bäst själv vad som är bäst för dig. Du behöver oftast någon att luta dig mot, men faktum är att du är stark nog själv att luta sig mot. Du kan vara en fena på att tolka dubbla budskap, redan när du var barn lärde du dig troligen det. Men i grunden finns stabiliteten, du har troligen bara inte haft den bästa grogrunden för stark självkänsla.

 10. Bärnsten Du har en mycket speciell aura runt dig, lite som läskpapper. Det mesta rinner av dig, du ser, du hör, men låter dig inte påverkas i första taget. Det kan låta som envishet, men jag menar mera en person som lyssnar, tar till sig, men låter inget ältas och oroas över. Du är ingen hetsig typ, mera den som föredrar en stilla promenad på stranden än partyvimmel, men du går ändå på partyn för inget kan dränera dig. Du tar det mesta för vad det är, en ny dag på den här planeten. En iakttagare. 

 11. Flinta Jag tänker; “Du är vad du äter” men i ditt fall, “du är mot andra som andra är mot dig.” Är omgivningen respektfull, är du, beter sig folk som idioter mot dig, (eller mot dem du värnar om) då är du skoningslös. Du kan dräpa med ord, du är skarp, kvicktänkt och tydlig. Men du är också lugnet, godmodigheten och tålamodet, när folk är värda det. Du är inte en ovän en vill ha, men en vän att lita på. 

 12. Gul flourit Du är skärpt, du är t o m smått överintelligent. Du älskar kunskap, kan troligen lite om det mesta och lär dig ständigt nya saker. Detta är du utan att vara tyngd av kunskap för för dig är kunskap rent nöje. Du känner dig spirituellt upplivad av ny kunskap, sen kan det vara inom i princip vad som helst, du har bred kunskap och går in i skov av förkovring. Ju mera varierande ämnen, desto bättre. Ena veckan vill du veta allt om kosmos och kvantfysik, nästa vecka lär du dig gärna att trä en vävstol av en hundraårig dam. Det här gör dig till en uppskattad vän för du får kontakt med i princip alla, för du har nosat på allas intressen eller yrkeskunskaper. 

 13. Citrin Ditt absolut känsligaste område bör vara magen. Du behöver harmoni runt dig, och när du har det är du en varm, lugn och positiv själ. Du är lite av en social kameleont, du attraherar många med din charm, ditt positiva jag. Du är en organisatör, bra på logistik och arrangemang. Trivs med att ha många bollar i luften. Men åter igen, när ditt liv krisar, då krisar det ordentligt. Då kan organisatören i dig gå vilse i ditt eget hem. Oreda är inte din grej, men glatt kaos funkar, om det är organiserat kaos.

 14. Sodalit Du är en given talare och bör ha en position i livet där du gör dig hörd på något sätt. Du är lugn, klok, trygg. Du är också filosofiskt lagd och går på både kunskap och känsla. Du passar till utbildare i någon form då du är bra på att lyfta fram det bästa hos andra. Du är lika mycket lagspelare som solitär, men i grupp blir du lätt ledare, även om det inte är din intention eller planen. Det är du dock på ett mycket solidariskt och ödmjukt sätt.

 15. Ametist Du är något av en själasörjare, och drar till dig människor i någon form av nöd, som behöver lätta sitt hjärta. Det behöver inte betyda att du är en klippa själv men du är en stjärna på att sträcka på dig och låtsas som allt är bra, när någon annan behöver dig. Du tappar inte gärna kontrollen inför andra, varm men lite återhållen. Det positiv i det är ju att du kan lägga dina bekymmer åt sidan för att orka hjälpa andra, det negativa är att du kan lägga dina bekymmer åt sidan för att orka hjälpa andra. Det går så länge det går men ta dig tid att vara lika varm mot dig själv också. Även du får vara liten och svag ibland. 

 16. Röd jaspis Om du fick välja så skulle du skruva tillbaka tiden något, en ca 500 år, minst, gärna mera. För du behöver din lägereld och få gnaga din egenfångade mat i lugn och ro ibland. Det är dock en konflikt i dig i det för du gillar ju att sätta igång moderniteter som underlättar livet också. För gnugga kläderna i ett vinterkallt vatten lockar inte lika mycket. Sen är det så att teknik är rätt coolt. Men ändå, en lägereld och lite mera back to basic vore skönt. Du kan vara lite lättretlig och något av en gnällig person, och om du är så behöver du antagligen ut i den riktiga naturen lite oftare, tanka grottmänniskan i dig. För i grund och botten är du en skön typ, som gillar när det är lite enkelt, men som ändå kan fascineras totalt av ny teknik. En charmig tvärvigg.

 17. Rosenkvarts Om alla är lycklig, är du lycklig. Du ogillar osämja något alldeles extra mycket och i bästa fall gör det dig till en perfekt medlare, men oftast skapar det mest en klump i magen av obehag. Du vill inte ta någons parti, du ser gott i nästan allt, det handlar ju bara om ur vilket perspektiv en tittar, eller hur. Se upp så du inte ger bort all din energi i din strävan efter harmoni i din omgivning. Det är bra att vara ego ibland och kräva plats själv också. Se saken ur ditt perspektiv då och då och låt inte andras benhårda vilja dränera dig. 

 18. Bergskristall Du är något av en uppfinnarjocke. Du älskar att lösa saker och är en fena på att hitta nya vägar, nya lösningar. Du går lite som en radar och snappar upp idéer och i din hjärna pågår ständigt en sorts korsbefruktning mellan idéerna. Ligger en båt på havets botten funderar du på hur du ska få upp den, (att det är kört och den ska ligga kvar finns inte i din värld) och vid grönsaksdisken kan du plötsligt få idén till hur, genom att kolla på en gurka eller något. Om du inte får utlopp för din enorma hjärnkapacitet är det illa. Då kan du bli riktigt olycklig. Det händer bara om du måste, dvs blir sjuk eller isolerad av annan yttre anledning. En vissnande hjärna är inte kul. En förkylning med feber, som verkligen håller dig sängbunden, kan bli din värsta fiende. Du behöver en feberfri hjärna och många intryck. 

 19. Shiva lingam Du fyller ett rum bara genom att vara du. Du har en självklar auktoritet som inte bottnar i storhetsvansinne eller ett bullrigt sätt. Nej du har vuxit ur dina erfarenheter och har en självklar air av självrespekt. Du är egentligen inte en ledargestalt, det ligger liksom inte i ditt intresse att vara ledare eller guru. Nej, du är däremot gärna del av andras framgång än själv åtnjuter den. Du kan göra allt för att andra ska förstå hur gudomliga de är, själv funderar du inte så mycket på vad andra ser hos dig, du bara är. 

 20. Turkos Du kan verka osäker, men jag skulle nog mera säga att du har ett sätt som gör att du ofta ser varje upplevelse som ny, oavsett om det är hundrade gången du gör det. Dina ögon är alltid friska, du ser det unika som ett barn, med förväntan och uppriktigt nyfikenhet. En del skulle säga att du är naiv, men det är nog mest för att de är avundsjuka på din förmåga att se och njuta här och nu. Du föredrar förändring dock, för nya upplevelser är trots allt det allra häftigaste.

 21. Rutilkvarts Du har en nästan kuslig intuition och knivskarpt intellekt. En förfinad energi som gör att du stundvis är, i andras ögon, lite läskig. Du verkar alltid vara väl förberedd, och när andra tappar fattningen står du där och verkar veta. Du har få begränsningar och kan vara begåvad med båda hjärnhalvorna fullt ut. Det gör att du ka både vara konstnärligt lagd men också vara teoretiker. Bäst mår du av båda delar, tankesnurr och praktiskt arbete. En fot i jorden, den andra i kvantfysiken, i ena handen en målarpensel, i den andra budgeten. Mångfacetterad och strålande. 

 22. Grön flourit Du har inte alltid haft det så bra i livet men åren har ändå läkt många sår. Du har förmågan att tänka lite längre, förlåta och gå vidare. Du är ödmjuk inför livet. Tar inget för givet och har lärt dig hushålla med din energi. Den finns en liten risk att du lever med en känsla av att allt som är bra när som helst kan vara över. Ett inlärt katastroftänk, men stenen signalerar att du bör ta djupa andetag och fortsätta din promenad genom livet med avslappnade axlar. 

 23. Picassosten Du är förhoppningsvis medveten om din konstnärlighet, om inte, kan du känna dig lite vilse, som om du aldrig lyckas lista ut vad du ska bli när du blir stor. Stenen ger en hint om att du tenderar “inte se skogen för alla träd” och den hjälper dig fokusera på rätt saker i livet, istället för att bli stressad av allt som är “fel”. Våga kliva ur de ramar livet givit dig känslan av att behöva hålla dig inom. Ingen missunnar dig att gå din egen väg. De kanske inte förstår men de har ändå fullt upp med sina liv och lever inte ditt. Du är, kort sagt, en sk konstnärssjäl i en svenssonkostym. Det är ok, det får en också vara, men du behöver tillåta dig att utvecklas. 

 24. Gul topas Du är en obotlig optimist, går det se saken positivt, då hittar du det sättet. Visst kör även du fast ibland men snabbare än omgivningen hinner uttala “vad var det jag sa” har du hittat rätt igen. Det är en fantastisk förmåga, som kan reta gallfeber på mindre positiva människor. Dock är du inte opåverkbar, för många “det går inte” kan få även dig att sälla dig till tappade sugar. Viktigt att du lär dig vilka i din omgivning som aldrig verkar glädjas åt din framgång och din glädje. Det är bättre att tappa dem ur kontaktlistan än att tappa sugen. Klart allt går, om man verkligen vill. Ja, inom rimliga gränser förstås.

 25. Ökenros Du är typen av människa som en får känslan av att ha mött förr, som lätt får otroende att åtminstone fundera på reinkarnation. Du utstrålar på något sätt en förunderlig visdom som kanske inte nödvändigtvis har med mätbart akademiskt intellekt att göra är. Inger förtroende, kanske för att du inte är rädd för att möta människors ögon. Inte besväras av närgångna frågor, oavsett om de ställs av dig eller till dig. Du är lite typiskt “osvensk” så. Bjuder lugnt på dig själv och vinner på så sätt förtroende. Du skulle kunna få i princip vad som helst att låta sant och riktigt. Vore du affärsman/kvinna kan du använda din öppenhet och förmåga att låta trovärdig i affärerna, men du skulle också kunna utnyttja det faktum att du verkar så pålitlig. 

 26. Krysokolla Du har humor, men också djupaste allvar. Du är djuplodad men har också förmågan att släppa allt och bara leva ut. Du är oftast trygg i dig själv men tänker mycket, kan verka “lite väl” djup. Du är en ansvarsfull människa, tar allvarligt på relationer, och slarvar inte med förtroende. Men du är också så trygg i dig själv så du lätt kan leva ensam. Hellre det än en massa obegriplig nyckfullhet. Du är väl medveten om dina brister och tar ansvar för dina handlingar. När du ser att andra inte gör det, släpper du hellre taget än försöker få någon förstå det den inte vill förstå.

 27. Hematit Du är en vaksam själ. Uttrycket “som en öppen bok” stämmer inte på dig, alls. Du kan ha svårt med kroppskontakt vilket är synd, för du behöver det. Du lider inte sällan av muskelspänningar men att lägga dig under någon annans händer är inte en enkel sak för dig. Du har en uppenbar och respektingivande mur runt dig, och du kan känna dig ensam pga det. Eftersom du har svårt att släppa någon nära så blir följden av det att du inte släpps nära någon annan heller så lätt. Du behöver jobba på andning, avslappning och tilliten. Lika mycket för att våga släppa in andra som för att slippa muskelvärk.

 28. Zoisit med rubin Grön zoistit med inslag av rubin står helhjärtat för just hjärtat. Du är passionerad, uppriktig och har väl utvecklad empatisk sida. I bra fall ger och tar du emot, i balans, i dåliga ger, ger och ger du. Visserligen behöver vi lära oss säga nej och sätta gränser, men jag brukar säga att det är inte den “för snälle” som gör fel, utan dem som utnyttjar någon som är det. Förvaltar en din vänskap väl, har man en helhjärtad vän, i både medgång och motgång. Du är osjälvisk och klarsynt, dömer ingen. 

 29. Unakit Jag återkommer till lite av det jag berörde i föregående sten, zoistiten med rubin, för även denna signalerar att du är empatisk och gärna ställer upp för andra. Men, denna gång är signalerna andra i tolkningen. Det den här stenen vill råda dig är att kliva ur hjälprollen om den belastar dig. Till skillnad från zoistiten så menar den här nämligen inte samma typ av hjälpsamhet, utan mera att du hjälper andra gör att bli omtyckt, för att få bekräftelse. Så, tänk istället att du duger som du är. Du behöver inte offra något för att bli omtyckt. Hjälpsamhet som egentligen rymmer stark olust är inte hjälp, varken för dig eller den du “ställer upp för”. Du behöver arbeta med självbilden, tilliten till dig själv, innan du blir en martyr. Det kan låta hårt, men du kommer känna en växande vänskap och kärlek till både dig själv och andra när du först och främst är den du är, gör det du vill. Det är inte egoism att vara ärlig när hjärtat är med.

 30. Sugelit Du har en exeptionell intuition men förstår den inte alltid. Ibland blir du ohyggligt trött bara av att engagera dig i andra människor, och lyssna på dig själv, för du är väldigt öppen och känner mera än andra. Världstragedier och missförhållanden blir högst påtagliga för dig. Du känner med barn som far illa, du kan gråta för en okänd. Du har alla portar öppna så. För att orka det behöver du distans ibland, annars blir du lätt utbränd, förtärd av allt ont som sker i världen. Det är inte lätt för andra att förstå hur mycket du känner, och din utmaning är nog att förstå det, att alla verkligen inte är så mottagliga. Att de inte behöver vara kalla cyniker för det. Men du känner, och behöver lära dig också vila ifrån det. 

 31. Larimar Du är tämligen osäker på dig själv och behöver arbeta på en mera rättvisande självbild. Du kan ha svårt att vara ensam och skulle behöva konkret ta tag i någon form av meditation för att hitta mera trygghet inom dig. Din känsla av utanförskap är inte reell, men det förtar inte din känsla. Tänk på att förtroende till andra grundar sig i förtroende på dig själv. Ge dig mera uppskattning och förtroende så blir också känslan av tillhörighet större till samhället i övrigt. Du visserligen unik, men hör hemma gör du, lika självklart som alla andra. Vill också påpeka att meditation kan se ut på många sätt. För en del passar traditionell meditation, för andra hjälper det bättre med promenader eller andra avslappnande aktiviteter. Det viktiga är att du får positiv energi in i hjärnan. 

 32. Trädjaspis Risken finns är att du skulle beskriva dig som en grå liten mus, en vanlig, enkel person, som inte sticker ut. Det stämmer inte alls, men du är troligen ingen estradör heller. Däremot är du kreatör, skaparen av scenen, t ex. Dvs, du trivs i händelsernas centrum fast lite på sidan om. Du skulle kunna vara talskrivaren, manusförfattaren osv. Du gör gärna stora saker, men ta emot applåderna kan gärna någon annan få göra.

 33. Kyanit Du har svårt för att sätta gränser, du tror gärna att du är redo för allt. Ber någon dig styra landet så är du den som säger, “jajamen, det fixar jag”. Du har stora visioner, många idéer och är lite av en mästare på att ta dig vatten över huvudet. Du har bråttom, föredrar att vara “självlärd” än lägger år på utbildning. Och det gör du för att du är intelligent, lär dig snabbt och uppfattar nya saker snabbt. Gängse utbildningsvägar kan därmed kännas väldigt sega. Om du inte fick följa din snabba inlärningsförmåga i skolan utan istället fick sega på med “löjligt enkla uppgifter” så skippade du kanske mycket av skolan. Plockade de istället upp dig och gav dig utmaningar värda att kallas utmaningar, då slutar du aldrig älska ny kunskap. Men du behöver samla dig, ta ett andetag och tänka en gång till innan du säger “jajamen, det fixar jag” ibland. För ibland finns det andra som har mera rätt kompetens än du har.

 34. Rökkvarts Stenen “säger”, “tänk positivt”. Att du tenderar glömma, när saker känns lite tungt, att mitt i allt elände finns även alltid något som är bra. Det kan vara små saker, det lilla ljuset i livet. Du är en sådan människa som lätt drar på dig smärtor, i knän, i magen, och om/när sådant uppstår kan du behöva fundera på om du går och irriterar dig på något. T ex, är det höger knä som fånar sig? Ja, då kanske du har ett gnissel inom dig gentemot din chef, eller pappa. Istället för att få ur dig när konflikter uppstår, tenderar du nämligen lagra dem i kroppen. För du är lite si och så på att ventilera, och lagra lager för lager med missnöje. Så, även när det känns mörkt och hopplöst finns det något som ger positiv energi, och grubbel, irritation och allmänt missnöje är omöjligt att förändra om du håller på det inom dig. Det är inte lätt, men man kan samla ihop till många ljusglimtar för att få kraft till det där jobbiga. 

 35. Grön månsten Du är varm och mjuk, omtänksam, trygg att umgås med. Med dig kan dina vänner bara sitta i tystnad med utan att det känns konstigt och krystat. Du är som en dag i skogen, på stranden, en dag när var och en får vara sig själv. Det finns ingen som kan få en kaotisk plats att plötsligt kännas som en hammock och solvarma jordgubbar så mycket som du. Det är liksom ditt väsen som får alla att andas lugnare, tänka mera logiskt. Jobbmässigt passar du bäst med någon form av arbete där du får leda andra rätt, allt från vägledare till receptionist. Jag föreställer mig dig en som jag vill möta inför ett viktigt möte eller när jag inte vet vilket håll jag ska åt.

 36. Rodokrosit Du vill inte gärna se det negativa, och släpper helst inte taget trots att skeppet sjunker. Du vill så väl, så att något inte går göra något åt, är mycket svårt för dig att erkänna. Att världen inte är så himla vacker alltid, vill du gärna inte veta. Du kan tackla det genom att distrahera dig med annat när du egentligen borde göra ett avslut. Det gör att du kan ha en hel korg med nystan som du måste reda ut. Blir splittrad, för att du har lättare att starta upp projekt än avsluta dem.